Skräp…

Vad är egentligen skräp? kan någonting i sitt innersta vara skräp? finns rent skräp? ja frågorna multiplicerar sig lätt..

Kommer ihåg när jag var liten och mitt rum var stökigt så kunde jag få höra att jag skulle ”ta bort mitt skräp”. Den frasen har spelats upp fler gånger sedan dess.

Men ofta när någon säger så till dig, så är det inte skräp, utan kanske något som är mycket värde- eller betydelsefull för dig.

Så är skräp subjektivt? kanske.. eller kan det även handla om tid och plats? Dom säger ju ”ta bort” som ibland avslutas med ”härifrån”.

Så saken är på fel plats och personen som vill få bort det ser inte någon användning, gynnsammast eller estetik i sakerna.

Ta din laddningssladd till mobilen som ett exempel, eller ännu bättre mobilen själv.
När man kommer från butiken med sin nya lilla glänsande telefon, så ser man den som något mycket värdefullt som kan hjälpa en med så många saker. Sen inser man att man inte förstår hur man ska använda den och börjar nästan närma sig att kalla den för skräp… sen när man väl har lärt sig hur man ska göra för att få den hjälpen man behöver från sin nya produkt så kan man verkligen höja den till skyarna.
Sen går den sönder.. då är den verkligen skräp.. eller?

Vad var det som verkligen gick sönder? i en mobiltelefon så kan det ju vara en miljon olika anledningar, så om vi går tillbaka till laddningssladden så kan det bara bero på tre olika anledningar.
Oftast är det att lodet har släppt eller en kabel som har gått av.

Förutom den lilla skadade delen av sladden så fungerar resterande komponenter som dom ska.

Så varför är det skräp? av samma anledning som den nyinköpta mobilen känns som skräp när man ska lära den sig?

Jag gillar inte känna mig dum eller besegrad och jag tror att saken som slutat fungera så som jag vill förvandlas till ett hån mot mig varje gång jag ser den, istället för mitt kära verktyg.

Så skräp är subjektivt!? Samtidigt som det är relatert till tid och rum!?

Betyder det då att jag kan ändra din åsikt om skräp eller till och med förvandla ditt skräp till något betydelsefullt igen?

Så till den stora frågan, som egentligen är ett helt eget ämne.. slänger vi för mycket och utan att tänka efter?

Jag tror verkligen det och det kan göra mig ledsen ibland. Får mig att tänka på när man var liten och någon inte fick vara med längre, för dom inte passade in just då.. tur vi inte slängde varandra 😉